Haha jag har nog snöat in mig totalt på ridning och hur stencoolt det är att rida. Men det är så sjukt tröttsamt när folk säger "Hur svårt är det egentligen att rida, bara att sätta sig på hästen och rida iväg?".

Det är så jävla fel. Jag ska göra ett försök att förklara hur svårt det är. 

Att sitta på en häst kan nästan vem som helst, och att skritta omkring på en fyrkant kan också vem som helst. Men varför går vi på ridskola, för att det är kul att rida omkring lite? Nej ridskolor finns ju för att lära oss. 

Vet ni hur svårt det är att över huvudtaget gå fortare än skritt? Jag glömmer aldrig när jag travade på en shetlandsponny för första gången, man skumpar omkring helt okontrollerat och det känns som om det går i 120 ungefär. Samtidigt ska man försöka resa sig upp och sätta sig ner i takt men man vill egentligen bara ramla av.

Och för att göra det mer komplicerat ska man sitta på rätt sätt också: Hakan upp, rak i ryggen, avslappnad i armarna, händerna vridna med tummarna upp, böjd i armbågen, mjuk i höfterna, hälarna ner mot marken, vaden intill. 

Detta ska man göra samtidigt som man försöker sitta still i sadeln OCH styr hästen åt rätt håll OCH ändrar tempo. Det är dödstraff på att rycka hästen i munnen alltså inte hålla händerna still. 

Sen lägger man till att hästen ska gå i form, hoppa hinder, gå dressyrprogram, öka och korta steglängden, gå skänkelvikning, tävla och en massa andra saker.

Så har hästen en hel del reaktioner på olika saker som vi inte kan styra över; Om det hoppar fram en kanin ur buskarna är det tillexempel fullt möjligt att hästen blir livrädd och kastar sig åt sidan väldigt plötsligt och väldigt snabbt (japp man flyger av om man inte är van), och om det är en vattenpöl bakom hindret kan hästen tvärstanna precis innan den hoppar av och man ramlar fram över halsen rakt in i hindret, om man inte är van. 

Hästar är djur och dom är oförutsägbara. Eftersom dom är flyktdjur kan nästan vad som helst skrämma upp dom som vi människor inte alls bryr oss om. En plastpåse, en reflektion i vatten, en gren som knakar till i ett träd eller en hinderpark (standard för min häst i alla fall).

Haha fin förklaring jag gjorde nu hoppas någon fattade och kanske fick någon aning om hur jävla komplicerat det är. Fatta hur gärna jag vill ta med alla som tror att det är enkelt till stallet och sätta upp dom på hästen och bara ja rid då om det är så enkelt. 

 

Så är det. Var ute och red med Tora idag och på slutet gick han så sjukt fint älskar honom då. Blev så stolt speciellt när det körde förbi bilar och allt och han bara fortsatte vara skitsnygg :D Gossipållen <3

Oj vad oinspirerat inlägg..

 

Hej alla eller ingen alls beror ju lite på hur många läsare jag får. Cooga visade sin bästa sida idag och gick verkligen som en klocka framåt slutet. Ni som inte rider kommer aldrig att fatta känslan när allt stämmer så jävla bra men hästfolket vet jag vad menar. Han slappnade verkligen av och jag önskar att den ponnyn kunde komma fram på tävlingarna också.

Har på senaste tiden varit lite väl mycket snack om "nästa häst", då Cooga har varit rätt seg att rida, har inte gått så bra, hemska resultat på tävlingarna och sådär. Känner väl lite att jag har växt ut honom också, både kunskapsmässigt och storleksmässigt. Men så kommer jag till stallet och möts av världens allra sötaste lilla ponny som kikar över boxkanten (den nästan är för hög så han når knappt över) med världens vackraste stora, svarta ögon. Wtf lämna ifrån oss det här!? Aldrig. Han är den goaste ponnyn som finns och så jävla snäll och ärlig i alla lägen kan bara älska honom. <3 Så neej jag har honom i åtminstone ett år till för när han går som han gjorde idag är han en perfekt pålle.

 

Och nu till dagens lilla chock: Idag i stallet så stod jag och kollade på Cooga och bara tänkte på hur himla gullig han är. Så kände jag något strax ovanför min mun. Som ett hårstrå ungefär. Så jag puttade bort "hårstrået" tänkte att det kanske var ett strå ur Coogas man som hade fastnat på min jacka. Men sen var hårstrået där igen och störde, petade bort det igen. Hände flera gånger till. När det för sista gången var nästan uppe i min näsa tittade jag ner. Och vad satt där på min jackkrage och levde livet i mitt ansikte, om inte en pappa-långben-spindel. Okej, min spindelrädsla har minskat, men ibland kommer den till en gräns som jag inte riktigt klarar av. Det här gick ganska långt över den gränsen. 

 

Så himla stolt över min prins idag, underbar på hoppträningen :) Kände att han litade på mig till 110 procent och just idag skulle han göra allt för mig. Gjorde några riktiga katthopp så sjukt härligt är det när han verkligen visar vad han avlades fram för. Det kanske jag aldrig har sagt förresten, men han var tänkt som SM-ponny på Irland. Blev dock inget eftersom hans nerver inte funkade. Men det känns när han hoppar.

En liten bana med tre hinder på 80-85 cm på slutet. Gick hur grymt som helst som sagt han gjorde allt idag kämpade som bara den.

Älskar min ponny väldigt mycket idag. <3

 

Lyssnar förövrigt på musik just nu, överväger att lägga upp lite musiktips imorgon för lider själv av brist på variation i min spellista. 

Var ute med Cooga och lillasyster idag på en fotorunda blev sjukt många GRYMMA bilder måste jag säga :D Kommer sprida ut bilderna lite men här kommer några så ni får se ungefär hur det blir:

 

Känner att jag behöver fylla upp bloggen lite, och jag menar vem fyller inte upp en blogg bättre än min underbaring till häst? Nej precis. Så ja här kommer bilder på Cooga, ur olika vinklar och olika lägen. Även mindre fina sidor av honom...